Portfölj II

Hur detaljerat ska man redovisa sina tillgångar? Vissa redovisar belopp medans andra är mer försiktiga med att inte redovisa något alls. Jag nöjer mig med procent.

Jag har nu sett över min portfölj. Det har blivit en hel del förändringar. Jag har delat in mina tillgångar i fyra portföljer med olika inriktning.  Den första och den största portföljen (ca 80%) är en stabil tillväxtportfölj. Den ska ge en tillväxt om 5% per år. Den är ganska tung vad gäller räntebärande produkter (50%). Aktier står förnärvarande  för  25% och fonder för lite mer än 7%. Fonder kommer att öka i vikt den närmaste tiden då de ligger en bit under mitt rikvärde (se nedan). Här vill jag ha aktier som ger en bra avkastning. Övriga produkter (mest råvaror och strukturerade produkter) står för ca 12,5% och resten är i kontanter (10,5%). Det är för mycket kontanter och min målsättning är att minska till 5% till förmån för fonder. Jag är ganska försiktig av mig så en ideal portfölj som jag strävar emot är

Aktier 25% (avkstningskrav 7%)
Fonder 15% (avkstningskrav 7%)
Övrigt 10% (avkstningskrav 5%)
Räntebärande 45% (avkstningskrav 3,5%)
Kontanter 5% (avkstningskrav 2%)

Jag funderar på om det inte är bättre att sätta ett belopp som mål för räntebärande produkter än en % av portföljen. När räntebärande produkter kommer över en viss nivå klarar de täcka utgifter för en längre lågkonjunktur utan att man behöver sälja aktier eller andra tillgångar. Då räntan är låg för närvarande avsätter jag en liten del av lönen för att nå avkastningskravet om 5% för hela portföljen. De aktier som finns här förnärvarande är

TeliaSonera
Doro (Jag räknar med att utdelningen kommer att öka 2014.)
Fortum
Eolus (Jag räknar även här med att utdelningen kommer att öka 2014.)

Mina fonder är mest inveserade i olika internationella marknader för att få en internationel spridning och jag har valt att använda fonder för att jag inte har ingående kunskap om dessa marknader.

Den andra portföljen är en investeringsportfölj och är den näst största portföljen om 18% av mina tillgångar. Här kan jag vara lite mera riskbenägen då jag har tryggheten av min stabila tillväxt portfölj i ryggen. Avkastningskravet är 10% per år. Jag är inte säker på vad jag har för krav men utdelningskravet finns inte här. De aktier jag har i portföljen idag är

Doro
Eolus
Transcom

Portföljen är fullt investerad och består idag av -1% kontanter. Resten av min lön som går till sparande går också hit.

Jag har  en outnyttjad kredit hos min bank som jag har avsatt för optionsaffärer (covered calls) för en optionsportfölj. Just nu har jag inga aktier att sätta ut covered calls för eller tid så balansen är 0 (noll) och står därför för 0% av mina tillgångar.

Den sista är en ren spekulativ portfölj. Här är det mer risktagande som gäller. Den står för 2% av min portfölj. Den består idag till 22% av aktier och resten i kontanter, mest för att jag inte har haft så mycket tid över för mina investeringar för tillfället. Jag har tagit till mig av Graham och kommer inte att tillåta att den fylls på om mina spekulationer går dåligt. Dessutom kommer jag (försöka?) att flytta över tillgångar till min investeringsportfölj om den kommer över 5%. Jag har endast en aktie i den här portföljen förnärvarande. 
 
Mabi Rent (Ja, jag har dem kvar, det är en spekulativ investering)

Förhoppningen med att ha denna portfölj är att ge mer inveteringstrygghet till de övriga två då jag kan ge utlopp för mina spekulativa begär utan att riskera allt för mycket.

Det finns även en femte "portfölj", min utgiftsportfölj. Hit går 50% av lönen och går till att täcka alla mina utgifter. Inget av dess medel investeras. Den växer tyvärr fortfarande och jag ska försöka arbeta på att spendera den för att öka min livskvalitet.

Det har hittils gått relativt bra för alla mina portföljer (dessa siffror är ungefärliga då jag har inte har haft dem från årets början)

Stabil tillväxtportfölj + 10% (exkl lön)
Investeringsportfölj +54% (exkl lön)
Optionsportfölj +0%
Spekulationsportfölj +39%

When Wealth Disappears

Det var ett tag sedan jag senast skrev i min blogg. Läste en artikel i DI om att tiden av tillväxt är förbi. Jag tyckte att den var intressant så jag letade upp den ursprungliga artikeln av Stephen King i New York Times. Jag skriver som vanligt mycket efter eget tänkande och den som vill läsa artikeln gör det bäst på nytimes.com.

"From the end of World War II to the brief interlude of prosperity after the cold war, politicians could console themselves with the thought that rapid economic growth would eventually rescue them from short-term fiscal transgressions."

När jag analyserar aktier räknar jag ofta med linjär tillväxt för att se om aktien är intressant, sedan funderar jag på om produkterna/tjänsterna man säljer kan generera ökad tillväxt. Jag tar alltså tillväxt för givet. Enligt Stephen kan man inte längre göra det. Enligt statistiken sjunker tillväxt takten och var för åren 2007 - 2012 bara 0,8% i USA. Kritikern kan tycka att det bara är naturligt att tillväxten är lägre under en lågkonjunktur och att den kommer att öka igen när vi kommer ur lågkonjunkturen. Jag tycker dock att han har en poäng. Han tar upp 5 anledningar till att man inte bör vara så säker på att det alltid kommer att ha samma tillväxt vi har haft.

"the unleashing of global trade, after a period of protectionism and isolationism between the world wars, enabling manufacturing to take off across Western Europe, North America and East Asia. A boom that great is unlikely to be repeated in advanced economies."

Handeln kommer nog att fortsätta oka ett tag till frågan är dock hur länge. Det finns olika faktorer som drar i olika riktningar. Befolkningstillväxten ger en ökad handel (det verkar dock även vara ett slut på befolkningstillväxten enligt Hans Rosling). De stora skuldbergen som stater sitter på (och som man hoppas minska med ökad tillväxt) är i sig självt ett hinder mot tillväxt. Så som sparande är framtida konsumtion är skulder sådant som redan är konsumerat. Det troligaste är snarare att skuldbergen kommer att minska genom inflation (ökad penningmängd) än tillväxt, ökad inflation leder till ökad oro och minskad konsumtion (blir det för hög inflation kommer det snarare att leda till ökad konsumtion då pengarna annars blir värdelösa).

"financial innovations that first appeared in the 1920s, notably consumer credit, spread in the postwar decades. Post-crisis, the pace of such borrowing is muted, and likely to stay that way."

Jag har ofta varit inne på samma tankebanor. Vi har gått från sparande till inget sparande och sedan vidare till köp på kredit. Dvs. tillgången på medel för konsumtion har ökat då vi har spenderat det vi har sparat och även det vi skulle handlat for imorgon. Räntorna ligger nära botten så det finns inte mycket sparade medel att jaga ut från bankfacken. Mycket finns bundet i investeringar så som aktier men de som äger de flesta aktierna har redan mycket pengar så jag tror att aktierna är mer ett maktmedel än ett sparkapital för framtida konsumtion.

"social safety nets became widespread, reducing the need for households to save for unforeseen emergencies. Those nets are fraying now, meaning that consumers will have to save more for ever longer periods of retirement."

Skyddsnäten som pensioner bygger mycket på sparande i aktier och ökad tillväxt. När staterna inte längre kan garantera pensioner och andra skyddsnät är det upp till den enskilda individen att skapa sitt eget skyddsnät (genom sparande). Fyrtiotalisterna har varit lyckligt lottade men jag tror inte att de senare generationerna ska räkna med att man kommer att kunna leva på sin pension, de flesta kommer nog att behöva ett sparat kapital for att få ett drägligt liv (vilket leder till minskad konsumtion for att skaffa sig sitt sparkapital, speciellt när många idag har ett negativt sparkapital).

Det finns en risk att vi kommer att komma in i en negativ spiral med krav på ökat sparande vilket kommer att leda till lägre tillväxt och krav på fortsatt ökat sparande.

"reduced discrimination flooded the labor market with the pent-up human capital of women. Women now make up a majority of the American labor force; that proportion can rise only a little bit more, if at all."

Jag är inte helt klar med varför ökad jämställdhet har ökat tillväxten. Vad jag gissar kan det ha två effekter. Den ena, att mer arbetskraft kommer in på arbetsmarknaden vilket ger lägre löner vilket resulterar i lägre priser på varor och tjänster och i nästa led ökad konsumtion. Den andra att när att när kvinnor har fått egna medel att disponera har det skapat marknader för nya varor och tjänster. Det finns dock mycket kvar att göra på detta område. Att kvinnor i väst har bättre jämställdhet betyder inte att det existerar i alla lander, långt därifrån.

"the quality of education improved: in 1950, only 15 percent of American men and 4 percent of American women between ages 20 and 24 were enrolled in college. The proportions for both sexes are now over 30 percent, but with graduates no longer guaranteed substantial wage increases, the costs of education may come to outweigh the benefits."

Det har skett en inflation inom högre utbildning vilket gör att det inte längre alltid lönar att utbilda sig (Det finns dock likheter i detta resonemang som i "Everything that can be invented has been invented" - Charles H Duell). För att få ett bra jobb idag måste man nästan ha två utbildningar. Dock tycker jag att samhället ändrar sig så att man inte har lika mycket nytta av den kunskap man skaffar sig under en universitets utbildning. Fritt tänkande och hur saker relaterar till varandra kommer att vara bättre än ren faktakunskap, den finns ända tillgänglig via internet. Dock måste man förnärvarande ha en utbildning (eller två) for att kunna få ett jobb. Jag är inte säker på att han har en poäng i ett längre perspektiv, att utbildning inte är lönsam innebär inte att vi kommer att få en lägre ekonomisk tillväxt. Dock bör påpekas att grundläggande utbildning alltid kommer att löna sig, annars kan man inte ackumulera ny kunskap.

Jag håller inte med alla hans punkter men jag tror att budskapet är viktigt, Man ska inte vara säker på att allt kommer att vara som det alltid varit (The only constant is change). Jag är ganska säker att vi står inför en större förrändring i samhället, dock vet jag inte hur den kommer att se ut eller när den kommer att inträffa. Men vi kommer att bli tvungna att omvärdera hur vi lever och vad som är viktigt. Jag har tagit upp USA's skulder i ett tidigare blogg inlägg och kan lägga till Ecological Debt Day som i år var den 20:e Augusti. Vi lever inte pa ett hållbart sätt och det kommer att ha sina konsekvenser varesig vi vill det eller inte. Jag kan även rekommendera ett TEDTalk av Naomi Klein där hon pratar om att vi är "addicted to risk".

"higher retirement age, more immigration to increase the working-age population, less borrowing from abroad, less reliance on monetary policy that creates unsustainable financial bubbles, a new social compact that doesn’t cannibalize the young to feed the boomers, a tougher stance toward banks, a further opening of world trade and, over the medium term, a commitment to sustained deficit reduction"

Stephen kommer med en del förslag om hur vi ska agera för att komma till rätta med problemet. Mycket av det låter vettigt och borde implementeras även om tillväxten inte minskar. Han pratar även om att räntan kan vara lägre än inflationen (minskat värde pa pengar). Det viktiga är att vi mjuklandar och kan pysa ut problemen vi har i våran bubbla. Dock tror jag att ökad immigration är ett feltänk (med risk att all rasister kommer att hålla med). Jag har inget emot folkrörelser, de har skett i all tider men vi måste anpassa oss till en värld där vi inte har en befolkningstillväxt och där vi inte överutnyttjar miljön. Jag tror att vi måste gå från kvantitet till kvalitet. Det håller inte att köpa en ny dator vartannat år, vi måste tillbaka till den tid där vi kan byta ut delar för att uppgradera vara prylar och på så satt utnyttjar mindre resurser, vi måste inse (och utbildas i) att det är billigare och bättre att köpa kvalitet. Att bibehålla tillväxt med imigration löser inga tillväxt problem det handlar om att skapa ett samhälle bygt på det vi har (det utesluter dock inte immigration av andra skäl). Vi måste tillbaka till sparande och där pengar har ett rimlig värde (idag ar pengar övervärderade), vilket är ett ypperligt tillfälle att citera Tao Te Ching igen.

"If you overesteem great men, people become powerless.
If you overvalue possessions, people begin to steal. 

The Master leads by emptying people's minds and filling their cores,
by weakening their ambition and toughening their resolve.
He helps people lose everything they know, everything they desire,
and creates confusion in those who think that they know. 

Practice not-doing, and everything will fall into place." 

Om vi inte kan räkna med tillväxt är det då idee att investera i aktier och lägga ner en massa tid på analyser. Svaret är ja, och det kommer att vara viktigare i framtiden. Att en marknad inte växer innebär inte att företag inte växer. Vissa företag är bättre på att anpassa sig till vad som efterfrågas än andra och kan därför växa även i en stagnerande marknad. Så det kommer att vara viktigare att analysera och hitta rätt företag, att förstå vad man köper. Det går med andra ord inte längre att köpa en fond och vänta pa att den växer med den generella tillväxten. Jag tror heller inte att köp och behåll kommer att fungera som en investerings strategi, förrändringar kommer att ske snabbare och kraftigare så det gäller att vara en aktiv investerare.

Dags att publicera inlägget och invänta kommentarer...


PS

Inlagget ar skrivet pa en dator utan de tre svenska vokalerna sa jag ber om ursakt for alla stavfel vilka borde vara manga da jag inte ar bra pa att stava ratt till att borja med.